Fartökning

Idag skulle jag bara springa en kortare runda för att \”springa ur stumma ben\”, från gårdagens militärträning. Men när jag sprang lite lugnare i början som uppvärmning, kändes benen förvånansvärt lätta. De ville springa fortare än vad min andning fixar med just nu. Just andningen är det som varit jobbigast att komma i fas med efter att jag varit sjuk. Där finns fortfarande mycket kvar att önska…

Efter ett kuperat varv runt sjön, kände jag att jag faktiskt kunde öka på farten nästa varv & därmed de två sista kilometrarna. Började med en fartökning nästkommade kilometer & ökade på ytterligare den sista, sen tog krafterna – eller rättare sagt andningen!! – helt slut & jag fick kippa efter andan. Herregud, benen ville ju mer!! Så sista biten hem gick jag & sedan satt jag länge ute på altanen tills andningen blev normal igen. Det finns så mycket spring i mig som bara vill komma ut!! //Vickan

Är faktiskt galet nöjd över att jag klarade att hålla 4:26 tempo i en hel kilometer i vårt mycket kuperade elljusspår!

Vilken kväll. Så varmt! Så härligt! Så somrigt!