Slowwalks – något nytt i mitt liv

Idag är sista dagen av 10 med min dubbla penicillindos. Det har varit två jobbiga veckor, både kroppsligt & mentalt. Jag känner mig så svag, vilket är tvärtom mot vad jag kände innan jag blev sjuk. Jag känner mig bränd på mina sommarplaner & mål. Jag har förlorat två veckor av mitt sommarlov & missat en massa trevliga saker med vänner & familj. Jag skulle ha sprungit mitt livs första trailhalvmara nu på lördag, vilket helt sket sig!

Men, Vickan – tänk om!!! Det har vänt, du har flera veckor kvar! Ändra målen, istället för att hänga upp dig på de gamla!!

Denna vecka får jag inte göra några pulshöjande aktiviteter, däremot får jag gå lugna promenader. Sedan i måndags har jag gått en kortare promenad varje dag – slowwalks… Jag känner för varje dag att jag orkar lite mer, men det är en bra bit kvar till att springa milen?… I vanliga fall går jag snabbt, alltid! Oavsett om jag ska gå ner för trappan hemma, handla mat, ta mig någonstans eller ut & gå (powerwalk). Så att gå sakta är verkligen inte min grej. Det är en mental prövning, som säkert är en bra träning för mig i mitt vardagliga & ganska stressade liv. Nästa vecka ska jag börja öka på speeden & hoppas att jag känner att kroppen fixar lite mer pulshöjande aktiviteter. Grundkonditionen var ju riktigt bra innan, så jag hoppas innerligt att jag ska ha nytta av det nu när jag är på väg tillbaka. Imorgon ska jag inte vakna av väckarklockan 07.30!! //Vickan