När drömmen blir sann – efter 20 år!!

När jag var ungdom, orienterade jag & sprang en hel del terränglöpning. Tyvärr började benhinnorna krångla rejält på gymnasiet. Jag slutade att springa & satsade på volleyboll istället. Det funkade bra med formgjutna ilägg i skorna. Jag utbildade mig till idrottslärare & klarade utbildningen trots benhinnevärk. När jag flyttade tillbaka till Norrköping efter 7 år i Örebro, började jag träna på Friskis & Svettis. Det blev mycket hopp & studs, vilket förvärrade värken i benhinnorna. Jag fick diagnosen \”kronisk benhinneinflammation\”. Jag skulle operera benhinnorna, men blev gravid & operationen ställdes in. Det är jag oerhört glad för idag, då prognosen för en sådan operation bara var 50% chans att bli lyckad. Åren gick & jag längtade mer & mer efter att få springa igen. Min svägerska, som är sjukgymnast, fick tips om ett återgångsprogram till löpning & jag kände att det verkligen var värt att testa det. Min stora dröm var ju att kunna springa igen!!

Återgångsprogrammet skulle ta 12 veckor (3 månader!) med tre gå/jogga pass per vecka & jag behövde ha en vilodag mellan passen. Det blev ett riktigt pussel att få ihop detta ihop med familjelivet & annan träning. Även om jag kände mig pigg & det funkade bra för benhinnorna, fick jag inte gå händelserna i förväg & jag skulle följa programmet till punkt & pricka. Gaah, så svårt det var! Oftast kände jag sådan eufori i kroppen efter några minuters löpning (ja, i början var det verkligen bara några få minuters löpning åt gången!!), att det kändes som ett straff att börja gå eller faktiskt avsluta träningspasset. Jag hade något bakslag, så då fick jag backa i återgångsprogrammet. Efter 4 månader hade jag gjort mitt sista återgångsträningspass & då fick jag jogga i 20 minuter i sträck! Alltså DEN KÄNSLAN när jag var klar!! Det hade varit sådan pannbensträning att få till alla dessa pass. Tidigare i livet hade jag haft svårt att fullfölja saker – men detta fixade jag & det gav resultat! Jag kommer ihåg att första löppasset efter att återgångsträningen var klar, så kom både glädjetjut & glädjetårar utan att jag kunde kontrollera det. 20 år utan löpning & känslorna bara svämmade över!! Drygt två veckor efter att jag var klar med återgångsträningen sprang jag min första mil. En galet fantastisk känsla! För jag kunde verkligen springa igen!!

Jag tar ingen träning för given. Jag njuter av varenda löpsteg (& jag menar verkligen varenda!!), oavsett om benen känns som stockar, andningen är tung eller om jag svävar fram som på moln över stock & sten. Jag längtar alltid till nästa gång jag får möjlighet att springa, så fort jag har avslutat ett löppass. När vi åker på semester, eller om jag besöker en ny stad – så är alltid löparkläderna med. Jag älskar att upptäcka nya ställen eller nya städer genom löpning! Ytterligare en lycka i det här är att mannen också gillar löpning. Vi springer inte alltid tillsammans, men vi försöker få till iallafall ett pass ihop per vecka & när vi är på semester så upptäcker vi såklart tillsammans. Numera när vi planerar semestrar, så ser vi till att det finns möjlighet att springa. Älskar verkligen löpning!!

Jag drömmer om att få springa på Brooklyn Bridge. Vet inte riktigt varför, men det känns mäktigt! Annars drömmer jag om att få åka på en löparresa, att få springa i Portugal, eller i alperna, eller kanske Cinque Terre! Löpning med mäktiga & vackra vyer lockar mest, men naturligtvis är det även häftigt att få uppleva städer.

Detta återgångsprogram kan med fördel användas om du varit skadad en längre period & ska börja löpträna igen. Eller om du aldrig har löptränat tidigare & vill börja göra det, då är det perfekt med att köra detta återgångsprogram! Lycka till!

HÄR finns alla inlägg samlade som jag skrev under min återgångsresa! Klickar ni på de rosa länkarna under bilderna nedan, så får ni tips på olika löprundor! //Vickan

Ovan är från 2015, då jag nästan var klar med min återgångsträning. Bilden är tagen till en artikel i Women\’s Health. Fotograf: Christian Johnson Lindblad.

Strandlöpningar, så härligt speciellt känsla att springa i vattenkanten. Sanden är hårt packad där & ibland får man ta snedkliv för att inte får en våg sköljande över skorna. Bilderna är från Tornby i Danmark, Varamonstranden i Motala, utmed Prins Bertils stig i Halmstad & längs vattnet i Helsingborg.

Ovan springer jag mitt första lopp – Bråviksloppet 10 km. Känslorna när jag närmar mig mål & ser familjen svämmar över. Sådan total lycka att jag fixade milen! Dessutom på en tid jag knappt vågat drömma om.

Fjällöpningar är något extra. Härligt frisk luft, inga trafikljud, oftast magisk utsikt, bra underlag. Här är från löprundor i Trysil & i Idre Fjäll.

Semesterlöpning. Ovan är jag på semester i Tanzania. Tyvärr var det inte säkert nog att springa utanför hotellområdet, men det fanns en härlig strandpromenad som man kunde springa fram & tillbaka på. Galet varmt, men skönt att springa i skuggan av palmerna.

Stadslöpningar är häftigt. Att få uppräcka städer via löpning. Dessa löpningar är gjorde i Oslo, i Castlefield & Manchester Corridor samt Thiva.

Höst- & vinterlöpningar. Krispig luft, lite kallt att andas, men friskt & skönt! De två översta bilderna är från Nötö & Långholmen på Västkusten & de två nedersta från rundor i min närhet hemma: Härligt… & Trippelplus.

Sommarlöpningar. Varmt, soligt, härligt, innan frukost! Älskar när lediga dagar startar med en löprunda innan frukost! Morgonmil bland vetefält, fredagslöpning vid rapsfälten, kartlöpning mellan fyra sjöar & skogslöpning vid Herrsjön.