Balsam för själen…

Söndagsmilen genomfördes på ganska tunga ben. Arbetsveckan som gått har varit tung & när fredagen kom behövde jag fredagslöpturen mer än någonsin. Löpning är verkligen min balsam för själen!! Fredagens runda var tung, benen kändes som stockar & huvudet sprängde av alla tankar. Tog mig runt 6 kuperade kilometer & trots att det var tungt, kände jag mig så mycket bättre efteråt! Igår blev det ett tungt benpass på gymmet, inplanerat sedan tidigare. Det gick över förväntan, med tanke på känslan i kroppen från i fredags. Idag hade jag planerat in en milrunda med mannen. Benen kändes lite tunga idag med, men det var ändå betydligt bättre än i fredags. Dagens runda var mer asfalt än jag önskar, men det var trevligt med sällskap. Jag avslutade rundan själv i skogen för att få lite bättre (för mig) underlag.

Träning är livet för mig, utan den mår jag inte bra. All min träning ger mig lycka & eufori på olika sätt & jag vill inte vara utan något av passen. Måndags-IW, löpning, Linas & mina gemensamma pass & egna styrkepassen. Jag önskar att veckan hade fler dagar, så jag kunde få in ännu mer härlig träning! Den träning som jag dock njuter mest av, varenda steg – varenda rörelse, är nog löpning. Det kan vara tunga ben & huvudvärk, men varje löpsteg är ändå lycka i kubik för mig! Att få komma ut & se dagsljus, frisk luft, tysthet – löpning i naturen är något extra. Så här års behövs ofta broddar, vindtäta tights & en underställströja. Men så värt det, löpband inomhus är tyvärr inte min grej. Tur att vi alla gillar olika saker! //Vickan