Min löpning

Min löparhistoria går långt tillbaka i tiden, men på ett sätt är den även väldigt kort. Jag har alltid gillat att springa & under min uppväxt orienterade hela familjen & jag sprang även en hel del terränglöpning & tävlingslopp. Sedan började benhinnorna strula rejält & i över 20 år sprang jag knappt en meter. Detta var en stor sorg för mig, då jag älskade löpning.

Min svägerska, som också är en duktig sjukgymnast, gav mig ett återgångsprogram för löpning förra våren. Det var ren & skär pannbensträning, med korta små intervaller i 20-25 minuter 3 ggr per vecka i nästan 4 månader!! Jag har nog aldrig varit så fokuserad på något annat tidigare – men drömmen om att kunna springa igen var så enormt stor att all denna tråkträning var värd varenda sekund!! Jag fixade det!

Jag kan fortfarande känna av benhinnorna om jag springer längre sträckor på asfalt, så jag försöker undvika asfalt så mycket jag bara kan. Men springer jag på grusväg eller i skogen känns inte benhinnorna som något problem alls. Lyckan över detta kan faktiskt inte beskrivas med ord… Det är genom löpningen som jag nu laddar om, får ny energi, släpper spänningar, får lyckorus & släpper tankarna fria. Jag älskar det verkligen!

I social media & i magasin står det mycket om löplopp, tips på hur man springer snabbare & tider som ska slås. Detta peppar & pushar många till träning, vilket såklart är jättebra. Men inte mig. Jag är mer ute efter känslan & lyckoruset när jag springer. Bra underlag, vackra omgivningar, doften, stillheten, tystheten & lyckan i kroppen av att faktiskt kunna springa! Jag gillar att ha löparklocka när jag springer, men mest för att se hur långt jag har sprungit & kolla så jag håller en ganska jämn kilometertid. Visst kan jag någon gång också tycka det är kul när man får upp farten & får ett riktigt flow & km-tiderna går fortare, men det är inte det jag tränar för eller har som mål. Utan det kommer om det kommer. När vi ska boka en resa eller minisemester, tänker jag mest numera på att kolla upp hur det går att springa där. Att få uppleva nya miljöer genom en löprunda är magiskt härligt! Eftersom jag bara har sprungit sedan förra sommaren, så har jag inte hunnit med så många nya platser genom löpningen än. Några favoriter är dock morgonrunda i Paris, Strandlöpning i Danmark, Fjällöpning i Idre, Nötö & Långholmen & Strandpromenadlöpning i Tanzania. I sommar hoppas jag kunna utöka mina löparminnen med nya städer & ställen.

Min stora dröm är att få åka på en löparresa!! Tänk att få uppleva alperna sommartid, kusten i Portugal, risfält på Bali eller Central Park i New York! Ja, egentligen kan jag tänka mig en löparresa nästa var som helst – bara det är löpning på andra underlag än asfalt! //Vickan

Strandlöpning i Danmark. Mäktig känsla!

På bron mellan Nötö & Långholmen på Västkusten. En magisk morgon!

Fjällöpning i Idre. En frisk & härlig känsla. Vi sprang även ovanför trädgränsen.